Om bloggen

Jag använder min erfarenhet från skilda delar av livet till att reflektera över människor och samhälle och sätta det som händer nu i ett historiskt sammanhang. Allt var inte bättre förr, men det är viktigt att förstå rötterna till det som sker idag.  Jag har uppnått den ålder då möten och andra åtaganden inte fyller min almanacka. Då blir det mer tid till att tänka.

Om någon frågar kan jag problematisera och kommentera organisatoriska och samhälleliga fenomen inom högre utbildning, hälso- och sjukvård, offentlig förvaltning, ledarskap m m. När det känts särskilt viktigt har jag utvecklat resonemangen i bokens form (T ex  i min doktorsavhandling ”Organiserandet som mode – perspektiv på hälso- och sjukvården”,”En högskola för hela studenten – om Liberal Education” och ”Berättelsen om en högskola: akademi, företag och samhällsaktör”). När orden inte räcker till blir musiken en räddning, särskilt den improviserade form, som kallas jazz.

Jag har genom åren haft förmånen att få arrangera och spela jazz, småskaligt och i storband. Mina instrument – pianot och saxofonerna (baryton och tenor) hjälper mig att tolka jazzens tonspråk. Jag har aldrig haft musiken som yrke, men den har följt mig ända sedan jag började i musikskolan i Orsa i mitten av 1950-talet med att spela klarinett, oboe, saxofon, piano och så småningom leda egna band. Jag har förstått att musik har använts av människor i alla tider för att uttrycka känslor och bidra till gemenskap. Det var jazzen som först fångade mitt intresse, men jag trivdes också med att spela klassisk musik i kyrkan eller marschmusik i 1 maj-tåget. Det intressanta händer ofta i gränsland.

På senare år har jag mött en konstform som tidigare varit nästan obekant för mig: opera. Jag har varit delaktig i att introducera direktsänd opera från Metropolitan i New York på Bio Röda Kvarn i Orsa och upptäckt att opera kan tilltala många fler än jag kunde ana. Också att väcka tankar om människor.

Bloggen består av inlägg, som ibland har några år på nacken (men förhoppningsvis kan väcka intresse idag), men också sådana som speglar nutida där jag frågat mig: ”Hur kunde det bli så här?” 

Underrubriken har jag lånat från Orsamålet, den språkvariant som har rötter i min födelseort. Uttrycket betyder ”Så blev det, eller hur skulle vi ha gjort?”

Leif Borgert

Fil dr i företagsekonomi, med inriktning organisationsteori (1992)

Fd rektor för Högskolan Dalarna (1997-2003) och Högskolan på Gotland (2003-2008)

Tidigare verksam inom olika samhällssektorer och i skilda roller (1969-1996).