Att läsa – ett möte med Anders Ehnmark

Året är 1986. Landstingsförbundet har gett mig uppdraget att genomföra en utbildning för läkare och administrativa chefer i den svenska sjukvården. Deltagarna får diskutera texter med olika perspektiv på uppdraget som ledare. Nu har vi besök av journalisten och författaren Anders Ehnmark, som ska tala om sin nyutkomna bok ”Maktens hemligheter – en essä om Machiavelli”. Den har lett till en livlig kulturdebatt, något som inte bara har med författaren att göra. 1986 är det år då Sverige vaknade upp ur en dröm. Drömmen om att vårt samhälle präglas av goda avsikter, samförstånd och hållna avtal. I mars mördades statsministern. 

Ehnmark inleder med frågan ”Hur kan man läsa och förstå en text?” och svarar själv: ”På olika sätt”. Man kan söka efter författarens budskap eller tolka texten i ett historiskt sammanhang. Det går också att bortse från författaren och dennes värld och i stället fråga sig: ”Vad säger oss själva texten om det som händer idag, i vårt samhälle?”

Ehnmarks bok tar avstamp i den florentinske politikern och diplomaten Niccolò Machiavelli, som i början av 1500-talet delgav sina erfarenheter om att bygga och använda makt i en bok med titeln ”Fursten”. Bokens innehåll har uttolkats av politiker, forskare och skribenter i nära 500 år. Nu får vi ta del av en ny läsning. Ehnmark tänker sig makt som att hantera två projekt: ”Befrielse” och ”Frihet”. Befrielsen innebär att bygga och erövra makt, vilket ofta innebär att gripa tillfälligheter. Då är alla medel tillåtna: sken, svek, intriger etc. Det är djungelns lag som gäller. Någon ”ska bort”. Frihetsprojektet handlar å andra sidan om att utöva makt, och detta är en moralisk fråga. ”Makten i sig är inte god”, säger Ehnmark, ”men den kan göra gott”. Frihetsprojektet handlar om att dela makten, att inkludera andra i byggandet av framtiden.

Historien har visat att befrielse och frihet växlar i ett cykliskt förlopp. Vi kan tänka på demokrati och tyranni i antikens Grekland eller centralisering och decentralisering i moderna organisationer. Någonstans i detta förlopp anar Ehnmark att det kan uppstå ”gläntor i historien”, då en balans råder mellan ytterligheterna. Det är då man i lugn och ro kan resonera sig fram till det som är bra för alla berörda. Det är sådana tillfällen, som ledare ska uppmärksamma och stödja.

Machiavelli såg svårigheterna. Han såg det offentliga livet som en teater där skenet – ”det som synes vara” – blir viktigare än själva verkligheten. Det är inte svårt att finna nutida exempel på detta. Vi kan bara tänka på uttrycket ”att sätta en bild”, som ofta används av journalisten för att beskriva vad politikern har för sig. Det reflekterande samtalet ersätts av misstro.

Mötet mellan Ehnmark och kursdeltagarna utvecklas till ett levande samtal om samhället i en svår tid. Hur kommer det sig att två texter med ett halvt sekels mellanrum kan bidra med så liknande, och så viktiga lärdomar? Kanske har det att göra med att ta de gamla texterna på allvar, som egna inlägg i dagens värld?

Vi lärde oss mycket av Anders Ehnmark. Nu finns han inte längre bland oss, men hans texter lever kvar, öppna för nya tolkningar. Tack!

Referenser:

Ehnmark, Anders (1986) Maktens hemligheter – en essä om Machiavelli. Norstedts.

Machiavelli, Niccolò (1513/1983) Fursten. Natur och Kultur.